Bergörten som ger byar i Himalaya en inkomst — och färre döda snöleoparder

30 juni 2026 · Miljö

I den avlägsna Phu-dalen i Nepal, 4 000 meter upp i Himalaya, odlar 37 hushåll en stark, doftande lökväxt som heter jimbu — en oumbärlig ingrediens i den nepalesiska nationalrätten dal bhat. Odlingen är samtidigt ett pilotförsök i naturvård: genom att ge byborna en inkomst som inte bygger på boskap minskar projektet trycket på ett av världens käraste och mest hotade rovdjur, snöleoparden.

Från medicinalört till kontantgröda

Jimbu (Allium przewalskianum), en sorts himalayansk gräslök, har länge plockats vilt i bergen och använts mot huvudvärk och värk. Sedan 2022 drivs ett pilotprojekt i Phu-dalen i Manang-distriktet, ett samarbete mellan lokala Narpa Bhumi Rural Municipality och den Nepalbaserade naturvårdsorganisationen Mountain Spirit, med stöd från brittiska Darwin Initiative och Snow Leopard Conservancy. I stället för att plocka örten vilt odlas den nu i 41 plastväxthus på sammanlagt 3,4 hektar tidigare övergiven jordbruksmark.

Skörden går 3–4 gånger om året. Med bara tre skördar kan området producera omkring 8 000 kilo jimbu årligen. Vid ett pris på cirka 1 500 rupier (motsvarande ungefär 10 dollar) per kilo kan det generera runt 12 miljoner rupier — ungefär 79 500 dollar — fördelat mellan de 37 deltagande hushållen, ungefär 200 personer. I Katmandu säljs ekologisk jimbu för det dubbla, 2 500–3 000 rupier per kilo, vilket visar hur mycket värde som idag försvinner till mellanhänder innan örten når slutkund.

För byar där potatisodling knappt ger någon kontantinkomst alls är det en betydande förändring i ekonomin.

Två mekanismer, samma resultat: färre snöleoparder i konflikt

Kopplingen till snöleopardbevarande går via två separata mekanismer. Den första: blåfår (Pseudois nayaur), snöleopardens viktigaste bytesdjur, undviker jimbuodlingar på grund av växtens skarpa doft — vilket håller dem borta från odlingar och bosättningar. Den andra, enligt naturvårdsexperten Shailendra Thakali: när byborna odlar jimbu istället för att plocka den vilt i bergen minskar den mänskliga störningen i snöleopardens och blåfårens naturliga habitat. Båda effekterna pekar åt samma håll — färre blåfår och mindre störning nära bosättningar betyder färre besök av snöleoparder som jagar dem, och därmed färre tillfällen då en leopard i stället tar tamboskap.

Det är boskapsförluster som historiskt drivit hämnddödande av snöleoparder, även i de övervägande buddhistiska samhällena i regionen där sådant dödande sker i det tysta. Ett exempel på hur allvarliga enskilda attacker kan bli: i mars 2021 dödade en snöleopard 52 getter som tillhörde en enda herde i Övre Dolpa i västra Nepal. I Phu-dalen finns liknande historik, med incidenter där dussintals djur dödats över ett par nätter.

Thakali kallar effekten en "double whammy" för lokalbefolkningen — mindre skördeskada från blåfår och färre boskapsförluster till snöleopard, från en och samma åtgärd. Forskaren Kamal Thapa menar att ekonomiska incitament som jimbuodling, kombinerat med ekoturism, kan fungera som en "trade-off" som hjälper kompensera för den boskap som ändå går förlorad.

Inte en universallösning

Modellen är inte tänkt att kopieras rakt av till andra platser. Thapa påpekar att bevarandeinsatser måste vara platsspecifika — det som fungerar i Phu-dalens särskilda geografi och ekonomi fungerar inte automatiskt någon annanstans. Thakali sammanfattar logiken kort: "för att bevara snöleoparden måste vi skydda böndernas plånböcker."

Det finns också praktiska hinder kvar att lösa: bristande etablerade försäljningskanaler, mellanhänder som betalar lokalbefolkningen lågt utan att redovisa vidareförsäljningspriset, och en konsignationsmodell där byborna ofta får vänta månader på betalning. Bättre varumärkesbyggande, förpackning och kvalitetskontroll lyfts fram som nästa steg för att fler av de 79 500 dollarna ska stanna i byn snarare än hos mellanhänder.

Nepals nationella naturvårdsplan för snöleopard har nyligen skiftat fokus från ren forskning och kartläggning till just den här typen av konfliktdämpande, samhällsbaserade lösningar.

Varför är snöleoparder hotade?

Snöleoparden (Panthera uncia) lever i höglänta bergsområden i Centralasien och Himalaya, däribland Nepal, Indien, Kina, Mongoliet och Pakistan. Arten klassas av IUCN som sårbar ("vulnerable") — ett snäpp under akut hotad — med en global population som uppskattas till färre än 10 000 vuxna individer, enligt flera bedömningar någonstans mellan 2 700 och 3 400 könsmogna djur.

De största hoten är tjuvjakt (för päls och kroppsdelar som används i traditionell medicin), krympande och fragmenterad livsmiljö i takt med att bergsbete och bebyggelse breder ut sig, samt klimatförändringar som gör att deras alpina habitat krymper uppåt i bergen. Hämndddödning efter boskapsförluster är ett av de mer direkta och påverkbara hoten — vilket är precis det som gör ekonomiska lösningar som jimbuodling relevanta: när bönder inte längre behöver välja mellan sin boskap och ett rovdjur, minskar ett av de mest konkreta skälen att döda det.

Källor: Mongabay · Mongabay — Nepals naturvårdsplan · Wikipedia — Snow leopard