Förnybart närmar sig hälften av EU:s elproduktion — solkraften snart ikapp kärnkraften

I juli 2026 kom förnybar el — vind, sol, biomassa, vattenkraft och geotermi tillsammans — upp i 49,8 procent av all el som matades in i EU:s elnät, upp från 47,9 procent samma månad året innan. Det visar en analys från den tyska branschorganisationen IWR (Internationales Wirtschaftsforum Regenerative Energien), byggd på data som EU-ländernas nätoperatörer rapporterar till den europeiska samarbetsorganisationen ENTSO-E. Den enskilt största drivkraften var solkraft, som klättrade så pass mycket att den nu ligger nästan i nivå med kärnkraften — något som inte hade hänt för bara ett par år sedan.

Solkraften har nästan kommit ikapp kärnkraften

Enligt IWR:s analys av ENTSO-E-data matade solkraftverk i EU in 44,64 miljarder kilowattimmar (kWh) el i juli 2026, en ökning med 24,3 procent jämfört med juli 2025. Kärnkraften låg samtidigt på 48,86 miljarder kWh, en nedgång med 1,9 procent. Skillnaden mellan de två kraftslagen var bara 4,22 miljarder kWh — solkraften nådde alltså omkring 91 procent av kärnkraftens nivå. Ett år tidigare var gapet mer än tre gånger så stort, 13,88 miljarder kWh, med solkraft på ungefär 72 procent av kärnkraftens produktion.

Ökningen hänger ihop med att EU fortsätter bygga ut solpaneler i rekordtakt. Enligt samma analys nådde solkraftens inmatningseffekt — alltså den faktiska mängden solkraft som vid ett givet ögonblick matades in i elnätet, inte den totalt installerade panelkapaciteten — ett nytt rekord på 180 334 megawatt (MW) den 10 juli 2026. Under juli låg snittet för den effekten mitt på dagen (klockan 13–14) på 152 410 MW. Fraunhofer-institutet ISE, som driver dataplattformen energy-charts.info, bekräftar samma bild från ett annat håll: solcellsproduktionen i EU nådde rekordnivåer under första halvåret 2026, en ökning med 254 procent sedan 2015.

Vind upp, vattenkraft ner — blandad bild för resten av mixen

Sol var inte den enda energikällan som växte. Vindkraften i EU ökade 12,3 procent till 30,97 miljarder kWh och biomassa steg 2,7 procent till 6,12 miljarder kWh. Vattenkraften gick däremot åt andra hållet, ner 22,9 procent till 17,37 miljarder kWh — en nedgång som typiskt hänger ihop med torrare somrar och lägre nivåer i vattenmagasinen, inte med utbyggnad eller avveckling. Geotermisk el, som utgör en liten del av EU:s mix, minskade marginellt med 2,2 procent till 0,44 miljarder kWh. Totalt landade all förnybar elproduktion i EU på 99,53 miljarder kWh i juli 2026, upp 7,7 procent från 92,41 miljarder kWh året innan.

Del av ett större mönster

Siffrorna för juli är ingen engångsföreteelse. Energitankesmedjan Ember, som följer EU:s elmix månad för månad, rapporterade att solkraft i juni 2026 för första gången stod för en hel fjärdedel av all el i EU under en månad — 52 terawattimmar (TWh), 25 procent av elproduktionen, före kärnkraft (21 procent), gas (15 procent), vindkraft (14 procent), vattenkraft (12 procent) och kol (8 procent). Solkraft hade redan tidigare varit EU:s enskilt största elkälla en hel månad, första gången i juni 2025 (22,1 procent) — juni 2026 var alltså tredje gången solkraft toppade den månatliga elmixen, men första gången den passerade 25 procent. Det är en annan månad och ett annat mått än IWR:s juli-siffror för nätinmatning, men pekar i samma riktning: solkraften har på några år gått från en marginell källa till en av EU:s tyngsta.

Trenden syns även globalt. Enligt IRENA:s (International Renewable Energy Agency) statistikrapport för 2026 växte världens förnybara elproduktion med 9,8 procent under 2024, och världens samlade förnybara kraftkapacitet nådde 5,2 terawatt vid utgången av 2025 efter en rekordutbyggnad på 693 gigawatt (GW) under året — motsvarande 49,5 procent av världens totala elproduktionskapacitet. Det är globala siffror för andra tidsperioder än EU:s juli-data, men de bekräftar att utbyggnadstakten för förnybart just nu är historiskt hög, inte bara i Europa.

Vad betyder egentligen "feed-in", och hur funkar EU:s elmix i grunden?

"Feed-in" (nätinmatning) syftar på den mängd el som faktiskt matas in i det allmänna elnätet från ett kraftverk — inte all el som produceras rent tekniskt. Solpaneler på ett hustak som används direkt av hushållet självt räknas till exempel inte alltid in i den här statistiken, eftersom den elen aldrig når nätet. Nätinmatningsdata, som ENTSO-E samlar in från alla EU-länders nätoperatörer, är ändå det mest tillförlitliga sättet att jämföra olika kraftslag mot varandra över tid, eftersom det mäter samma sak konsekvent i alla länder.

EU:s elnät är i grunden ett sammankopplat system där el måste produceras i samma ögonblick som den används — det finns ingen storskalig lagring som jämnar ut skillnader över dagar eller veckor. Därför behövs en mix av olika kraftslag med olika egenskaper: kärnkraft och en del vattenkraft levererar ett jämnt, förutsägbart flöde dygnet runt ("baskraft"), medan sol- och vindkraft varierar kraftigt med väder och årstid — sol ger mest mitt på dagen och på sommaren, vind är oberäkneligt men kan blåsa när som helst på dygnet. Ju mer väderberoende kraft som byggs ut, desto viktigare blir sammankopplingen mellan länder (så att el kan flyttas dit den behövs) och andra flexibla källor som kan fylla i luckorna, till exempel vattenkraft med magasin, batterier eller gaskraft. Att solkraften närmar sig kärnkraftens nivåer förändrar alltså inte bara vem som producerar mest el totalt sett — det ökar också trycket på resten av systemet att bli mer flexibelt.

Källor: IWR — Erneuerbare rücken in der EU im Juli 2026 an die 50-Prozent-Marke heran, Renewable Energy Industry (engelsk version av samma analys), Fraunhofer ISE, Ember, IRENA