Gröna havssköldpaddan är inte längre en hotad art enligt IUCN

I oktober 2025, i samband med IUCN:s (Internationella naturvårdsunionen) världskongress i Abu Dhabi, meddelade organisationen att den gröna havssköldpaddan (Chelonia mydas) globalt sett bytt kategori på den så kallade rödlistan — IUCN:s internationella facit över hur hotad en art är, som sträcker sig från "livskraftig" (minst allvarligt) till "utdöd". Arten gick från "starkt hotad" (Endangered) till "livskraftig" (Least Concern). Bakom beskedet ligger en global population som enligt IUCN:s egen bedömning har ökat med omkring 28 procent sedan 1970-talet, efter decennier av skydd av häckningsstränder, minskad äggplundring och åtgärder mot bifångst i fiskenät.

Ett ovanligt stort hopp på rödlistan

Det som gör beskedet ovanligt är hur stort steget är. Rödlistans hotkategorier rör sig i fallande allvarlighetsgrad: akut hotad, starkt hotad, sårbar, nära hotad, livskraftig. Normalt flyttar en art sig ett steg i taget när läget förbättras eller förvärras. Den gröna havssköldpaddan hoppade istället över två hela kategorier på en gång — från "starkt hotad" rakt till "livskraftig", utan att passera "sårbar" eller "nära hotad" på vägen. Enligt IUCN:s egen sammanställning över artens bedömningshistorik hade paddan varit klassad som starkt hotad sedan en tidigare bedömning 2023 (och dessförinnan i stort sett sedan 1980-talet), innan 2025 års omvärdering av forskarna Bryan Wallace och Annette Broderick inom IUCN:s specialistgrupp för havssköldpaddor (Marine Turtle Specialist Group) resulterade i den nya klassningen.

Det är alltså inte fråga om en mindre justering som blåsts upp — flera oberoende organisationer (bland andra Oceanic Society, Turtle Foundation och New England Aquarium i USA) bekräftar samma sak: en global omklassificering, inte bara en regional. Men "livskraftig" globalt sett döljer stora skillnader mellan olika delar av världen, se nedan.

Vad har vänt utvecklingen

Den gröna havssköldpaddan jagades under stora delar av 1900-talet hårt för sitt kött och fett (grunden till namnet "grön" — det gröna fettet under skalet användes bland annat till den tidigare populära rätten "green turtle soup") och för sina ägg. Enligt Oceanic Society och Olive Ridley Project pekar forskarna på en kombination av åtgärder som vänt trenden över flera decennier. Skydd av häckningsstränder och ägg är den mest centrala: bevakning av kläckningsstränder och nationella förbud mot äggplockning i länder som Mexiko, Brasilien och på Ascension Island i södra Atlanten, där bestånd enligt Oceanic Society återhämtat sig till nivåer nära de som fanns innan den kommersiella jakten. Till det kommer minskad handel och jakt — internationella handelsförbud (bland annat via konventionen Cites) och lagstadgat skydd, i USA till exempel genom Endangered Species Act sedan slutet av 1970-talet — samt bifångstreducerande fiskeredskap: så kallade "turtle excluder devices", galler i räktrålar som låter sköldpaddor simma ut istället för att drunkna i nätet, vilket enligt flera källor gjort stor skillnad för överlevnaden hos vuxna djur. Lokala bevarandeprogram har också bidragit, genom community-baserade projekt som ersätter ekonomiska incitament för äggplockning med alternativ inkomst, till exempel sköldpaddsturism.

New England Aquariums forskare Kara Dodge lyfter fram att kombinationen av forskning och vetenskapligt grundat skydd är vägen framåt för att säkra arten långsiktigt. Oceanic Societys ordförande Roderic Mast, som också är knuten till IUCN:s specialistgrupp för havssköldpaddor, beskriver återhämtningen som ett exempel på vad samordnat globalt naturvårdsarbete kan åstadkomma över tid.

Inte hela bilden — stora regionala skillnader

Den globala klassningen "livskraftig" bygger på en sammanvägning av elva regionala förvaltningsenheter som IUCN bedömer var för sig, och de skiljer sig kraftigt åt. Populationer i Hawaii, södra Atlanten och sydvästra Indiska oceanen står bakom mycket av uppgången och bedöms själva som livskraftiga. Men enligt Olive Ridley Project och Mongabay kvarstår allvarliga problem på flera håll: bestånden i norra Indiska oceanen och östra Stilla havet är fortfarande klassade som "sårbara", och i centrala södra Stilla havet räknas populationen fortsatt som "starkt hotad" — samma kategori som gällde globalt fram till 2025. Även i områden som numera räknas som livskraftiga finns varningstecken: på Raine Island i Australien, världens största häckningsplats för gröna havssköldpaddor, har antalet kläckta ungar minskat flera år i rad på grund av erosion och översvämmade bon kopplat till klimatförändringar, och i Costa Rica — en av Atlantens viktigaste häckningsstränder — har antalet häckande honor minskat de senaste åren.

Kvarstående hot enligt samtliga källor: olaglig handel med ägg och skal, bifångst i fiske, förstörda häckningsstränder på grund av kustexploatering, samt klimatförändringar som både höjer havsnivån vid bona och — eftersom sköldpaddors kön avgörs av sandens temperatur under kläckningen — snedvrider könsfördelningen mot fler honor.

Vad är IUCN:s rödlista, och vad hotade paddan ursprungligen?

IUCN:s rödlista är världens mest använda system för att bedöma hur utrotningshotad en art är. Tusentals forskare världen över samlar in data om en arts populationsstorlek, hur snabbt den minskar eller ökar, hur stort dess utbredningsområde är och hur fragmenterat det är — och väger sedan in det mot fem standardiserade kriterier (bland annat populationstrend och geografisk utbredning) för att placera arten i en av kategorierna akut hotad, starkt hotad, sårbar, nära hotad eller livskraftig. Bedömningarna görs regelbundet om, eftersom nya data kan flytta en art åt endera hållet.

Den gröna havssköldpaddan hotades ursprungligen av en kombination av jakt för köttets och fettets skull, plundring av ägg från häckningsstränder, drunkning i fiskeredskap den fastnade i, och förlust av de sandstränder den är beroende av för att lägga ägg. (Det är en annan art, karettsköldpaddan, som historiskt jagats specifikt för sitt mönstrade skal — "sköldpadd" i smyckes- och glasögonsammanhang.) Den gröna havssköldpaddan finns i tropiska och subtropiska hav världen över, väger enligt amerikanska fiskerimyndigheten NOAA Fisheries oftast mellan omkring 65 och 205 kilo fullvuxen, kan leva uppemot 80 år och simmar tusentals kilometer mellan sina bete- och häckningsområden under livet.

Källor: Oceanic Society, Olive Ridley Project, Turtle Foundation, Mongabay, Smithsonian Magazine, New England Aquarium, MarAlliance, SWOT / State of the World's Sea Turtles, NOAA Fisheries