Kinesiska LandSpace landar raketbooster för första gången — öppnar för billigare rymdresor

Den 19 augusti 2026 lyckades det kinesiska raketföretaget LandSpace för första gången landa den nedre raketdelen (första steget, eller "boostern") av sin Zhuque-3-raket på land efter en uppskjutning i omloppsbana. Boostern satte ner mjukt och stod upprätt på den avsedda landningsplatsen i Minqin, en ort i Gansu-provinsen i nordvästra Kina — omkring 390 kilometer från startplatsen och bara sex minuter efter att raketen lyft. Samtidigt levererade raketens andra steg satelliten Honghu-03, byggd av det kinesiska företaget Hongqing Technology, till sin planerade omloppsbana. Det gör LandSpace till ett av ett fåtal kommersiella företag i världen — och det första i Kina — som visat att man kan återvinna en raketbooster som varit i omloppsbana genom att landa den på ben, i stället för att låta den brinna upp eller störta i havet som brukligt är.

Sex minuter, 390 kilometer

Uppskjutningen skedde klockan 07:35 lokal tid från Dongfeng-testzonen för kommersiell rymdfart, ett uppskjutningsområde i Gansu-provinsen. Efter att raketens två steg skilts åt fortsatte det andra steget upp mot omloppsbana med satelliten, medan det första steget vände och inledde sin väg tillbaka mot marken. Boostern bromsade från långt över ljudets hastighet till stillastående med hjälp av sina egna motorer (så kallad retroeldning) och fällde ut sina fyra landningsben strax innan den satte ner, klockan 07:41 — enligt LandSpace ett fullständigt lyckat test av både uppskjutning och återvinning.

Det ska dock sägas att sista ordet om själva boostern inte är sagt: enligt satellitbilder och uppgifter från specialistmedieplattformen China in Space stod boostern upprätt i minst fyra timmar efter landningen, innan en brand uppstod i samband med att man tömde ut kvarvarande raketbränsle ur den — vilket enligt samma uppgifter försvagade ett av landningsbenen så att boostern till slut föll omkull. Varken LandSpace eller kinesiska statsmedier har offentligt bekräftat eller förklarat händelsen. Det ändrar inte på att själva landningen — den del som gjorde historia — genomfördes precis som planerat; det är däremot ett tecken på att vägen till att faktiskt flyga om en landad booster är längre kvar att gå än bara touchdown.

Zhuque-3 är 66 meter hög, byggd i rostfritt stål och drivs av nio motorer i det första steget som förbränner en blandning av flytande metan och flytande syre — ett bränsle som brukar kallas metalox och som allmänt anses ge mindre sotbildning i motorerna än traditionellt raketbränsle, vilket i teorin gör dem enklare att inspektera och flyga om.

Andra försöket, efter ett första som exploderade

Det här var Zhuque-3-raketens andra flygning någonsin. Den första skedde i december 2025: då nådde raketen omloppsbana utan problem, men boostern exploderade i en eldkula bara meter från sin målpunkt när den skulle landa — LandSpace beskrev det ändå som en delvis framgång eftersom flygdata visade att styrsystemet och motorernas gaspådrag fungerade som tänkt. Till den andra flygningen gjorde bolaget flera justeringar, bland annat en enklare landningssekvens med färre motorer inblandade och ett förbättrat värmeskydd för att klara påfrestningen när boostern kommer tillbaka in i atmosfären.

LandSpace grundades i juni 2015 i Peking av Zhang Changwu och är ett av Kinas äldsta privata rymdbolag. Företaget gjorde sig först ett namn 2023, när dess tidigare raket Zhuque-2 blev världens första metalox-drivna raket någonsin att nå omloppsbana — före både SpaceX och alla statliga rymdprogram. Zhuque-3 är byggd för att gå ett steg längre: samma bränsletyp, men konstruerad för att flygas om.

Varför en landad booster spelar roll

Att bygga en helt ny raket för varje uppskjutning är dyrt, och en stor del av kostnaden sitter i just boostern — den nedre delen med huvudmotorerna. Kan man i stället inspektera, underhålla och flyga om samma booster flera gånger, sjunker kostnaden per uppskjutning. Det tydligaste exemplet är amerikanska SpaceX, vars Falcon 9-raket kostar omkring 62 miljoner dollar per uppskjutning i grundutförande — enligt branschanalyser kan återanvändning av boostern göra en uppskjutning upp till 65 procent billigare än om en helt ny raket byggdes varje gång, och enskilda Falcon 9-boostrar har redan flugits om över tio gånger vardera. LandSpace är nu ett av mycket få bolag i världen som visat att samma grundteknik — retroeldning och landningsben — går att få en orbitalklassad booster att landa med, vilket på sikt kan pressa ner priserna även på den kinesiska och globala uppskjutningsmarknaden, om bolaget även lyckas få landade boostrar hela vägen till en ny flygning.

Lägre uppskjutningskostnader märks konkret i vad som blir möjligt att skicka upp: fler väderövervaknings- och kommunikationssatelliter, fler forskningsuppdrag och lägre trösklar för länder och företag som annars inte har råd med egna rymdprogram.

Vad händer härnäst

LandSpace har inte offentliggjort ett exakt datum för när en återvunnen booster faktiskt flygs igen. Bolaget skriver i sitt pressmeddelande att uppdraget lägger grunden för fortsatt inspektion, underhåll och framtida återflygningar — men efter att boostern föll omkull efter landningen behöver den delen sannolikt utredas och åtgärdas innan någon reflygning blir aktuell, enligt bedömningar från China in Space. Planen på längre sikt ligger fast: att använda Zhuque-3 för att bygga ut Kinas stora satellitkonstellationer för bredband, ett arbete som kräver många uppskjutningar tätt inpå varandra — precis den typen av hög flygfrekvens som återanvändbara raketer är tänkta att möjliggöra.

Hur funkar en återanvändbar raket, i grunden?

En vanlig raket är i praktiken en engångsprodukt: varje del bränns upp i atmosfären, störtar i havet eller lämnas kvar som skrot i omloppsbana efter en enda flygning. En återanvändbar raket är konstruerad för att den nedre delen — boostern, med de kraftfullaste motorerna — ska kunna komma tillbaka till marken hel och flygas igen.

Det görs genom att boostern, efter att den släppt det övre steget som fortsätter mot omloppsbana, vänder och tänder sina motorer på nytt för att bromsa fallet (retroeldning). Fenor styr riktningen på vägen ner, och strax innan den når marken fälls ben ut som tar upp smällen vid landning — antingen på en plattform till havs eller, som i LandSpace fall, på fast mark. Om allt går som det ska kan boostern sedan besiktigas, tvättas ren från sot och bränsleavlagringar och flygas igen, i stället för att en helt ny booster måste byggas från grunden till nästa uppskjutning — vilket är den stora kostnadsbesparingen med tekniken.

Källor: LandSpace, Xinhua, Spaceflight Now, Wikipedia: Zhuque-3, Wikipedia: LandSpace, SpaceNews: Zhuque-3 maiden flight, SpaceNews: Zhuque-2, China in Space: boosterskadan, NSTXL: återanvändbara raketers kostnader