Nytt världsrekord för solceller: kinesisk tandemcell når 35,5 % verkningsgrad

Den kinesiska solcellstillverkaren LONGi meddelade den 14 juli 2026 att företagets kristallint kisel-perovskit-tandemsolcell har nått en verkningsgrad på 35,5 procent — alltså att 35,5 procent av solljusets energi omvandlas till el. Det är ett nytt världsrekord för celltypen och innebär att mer än en tredjedel av solljuset som träffar cellen blir till användbar elektricitet. Resultatet certifierades av European Solar Test Installation (ESTI) vid EU-kommissionens forskningscentrum i Italien, och presenterades på konferensen Solar and Energy Storage Innovation Conference 2026.

Ett rekord som byggts stegvis

35,5-procentsresultatet är inte ett enskilt genombrott utan slutpunkten på en rad steg LONGis forskningsteam tagit på under tre år: 33,9 procent i november 2023, 34,6 procent i juni 2024, därefter 34,85 procent och 35,2 procent tidigare i år, innan juli-resultatet. Det säger något om hur tandemteknologin mognar — varje delprocent är svårare att vinna ju närmare man kommer teoretiska gränser, men framstegen har kommit tätt.

Det finns även ett andra, kommersiellt mer relevant resultat: vid en betydligt större cellyta, 261 kvadratcentimeter — närmare den storlek som faktiskt används i tillverkning, långt större än de små labbceller rekord vanligtvis sätts på — nådde LONGi 34,3 procents verkningsgrad. Vid 274 kvadratcentimeter blev det 32,2 procent. Att verkningsgraden håller sig så pass högt även vid större yta är det som gör resultatet intressant utöver själva rekordsiffran, eftersom det är storskaliga celler, inte laboratorieprover på någon kvadratcentimeter, som till slut hamnar i solpaneler.

Varför verkningsgrad spelar roll

Vanliga kiselsolceller — den typ som dominerar dagens marknad — har en hård fysikalisk taknivå kallad Shockley-Queisser-gränsen, på cirka 33,7 procent. Ingen enskild kiselcell kan i praktiken komma förbi den, oavsett hur mycket tillverkningen förbättras. Tandemteknologin med perovskit ovanpå kisel har istället en teoretisk maxgräns på omkring 43 procent, enligt LONGi och branschtidningen pv magazine — långt över vad en enkel kiselcell någonsin kan nå.

Högre verkningsgrad betyder att samma yta solpaneler producerar mer el. Det sänker kostnaden per producerad kilowattimme, minskar hur mycket markyta eller takyta en given elmängd kräver, och gör det billigare att bygga ut solenergi i stor skala — särskilt värdefullt i tätbebyggda områden eller där markutrymme är begränsat. Det är därför verkningsgradsrekord av det här slaget bevakas så noga i branschen: varje procentenhet är ett steg mot billigare, mer utrymmeseffektiv solenergi.

Från labbrekord till solpanel på taket

Ett labbrekord är inte samma sak som en färdig produkt. LONGi har själva uppgett, i ett uttalande som återgetts av pv magazine i juni 2026, att bolaget ännu inte har någon aktiv plan för massproduktion av just den här celltypen — vägen dit kräver fortsatt utveckling inom storskalig tillverkning, produktionsutbyte, kapsling mot fukt och nedbrytning, långtidsstabilitet och kostnadsreduktion. LONGi beskriver sin egen forskningsstrategi som tre parallella spår: en generation i massproduktion, en i utveckling och en i reserv.

Konkurrenten Oxford PV, brittiskt bolag med liknande teknik, visar ändå att steget från labb till marknad går att ta: företaget levererade redan i september 2024 sina första kommersiella perovskit-kisel-tandempaneler, till ett amerikanskt bolag för ett storskaligt solenergiprojekt. De panelerna når omkring 24,5 procents verkningsgrad på modulnivå — lägre än enskilda rekordceller, eftersom en hel panel med kopplingar och kantförluster alltid presterar sämre än en optimerad labbcell, men fortfarande upp till 20 procent mer el än en jämförbar vanlig kiselpanel. Oxford PVs vd har uppgett att world record-verkningsgrader historiskt nått massproduktion inom ungefär ett par år efter att de satts. Om samma mönster håller för LONGis 35,5-procentsresultat återstår att se, men det ger en fingervisning om tidsramen.

Vad är en tandemsolcell och vad är perovskit?

En vanlig solcell är byggd av ett enda halvledarmaterial — oftast kristallint kisel — som bara effektivt fångar upp en del av solljusets färgspektrum. Ljus med för låg energi passerar rakt igenom utan att fångas upp, och ljus med för hög energi slösar bort överskottsenergin som värme. Det är den begränsningen som ger upphov till Shockley-Queisser-gränsen.

En tandemcell löser problemet genom att stapla två olika material ovanpå varandra. Det översta lagret, gjort av perovskit, är inställt på att fånga upp de mer energirika, kortvågiga delarna av solljuset (som blått och grönt ljus), medan resten av spektrumet passerar vidare ner till kiselskiktet under, som fångar upp den lågenergiljus (som rött och infrarött) som perovskitet släppte igenom. Tillsammans fångar de två skikten en betydligt större del av solljuset än vad kisel klarar ensamt.

Perovskit är namnet på en kristallstruktur — inte ett enskilt ämne — uppkallad efter mineralet kalciumtitanat. I solceller görs perovskitskiktet av en blandning av organiska joner, metaller och halogener som kan lösas upp och "skrivas ut" i tunna filmer vid låg temperatur, till skillnad från kisel som måste smältas och odlas till kristaller vid extremt höga temperaturer i en långsam, energikrävande process. Det är den skillnaden som gör perovskit billigt och relativt enkelt att tillverka och kombinera ovanpå redan existerande kiselceller — men samma egenskap, att materialet är känsligt och kemiskt reaktivt, är också varför långtidsstabilitet fortfarande är den största tekniska utmaningen innan tandemceller kan konkurrera med kislets 25–30-åriga livslängd rakt av.

Källor: LONGi, pv magazine, CleanTechnica, PV Tech, U.S. Department of Energy