USA:s nästa generations kärnreaktor uppnår kritisk massa

9 juni 2026 · Teknologi

Antares Nuclears testreaktor Mark-0 nådde första kritikalitet den 4 juni 2026 vid Idaho National Laboratory — första privatutvecklade icke-lättvattenreaktorn av sitt slag i USA på över 40 år.

Vad "kritikalitet" betyder

Det innebär att reaktorn nått den lägsta effektnivå som krävs för att starta en självbärande kärnreaktion — ett steg som validerar beräkningsmodeller och styrsystem utan att generera betydande värme eller kräva aktiv kylning. Det är ett av de viktigaste delmålen innan en reaktor kan gå vidare till fullskalig drift.

Tekniken

Mark-0 är en modulär, fabriksbyggd mikroreaktor som ska leverera mellan 100 kW och 1 MW el — nog för en mindre militärbas eller ett samhälle, inte ett kraftverk i traditionell skala. Den drivs med lågberikat uran (HALEU, 19,75 procent anrikning) inkapslat i TRISO-partiklar, ett bränsleformat som tål extrema temperaturer och strålning utan att brytas ner. Kylningen sker passivt med flytande natrium i värmerör — inga pumpar eller rörliga delar behövs för att flytta värmen, vilket gör konstruktionen enklare och mer haverisäker än äldre reaktordesigner.

Tidslinjen

Projektet ingår i Energidepartementets Reactor Pilot Program, som startade 2025 med ett krav på att minst tre olika avancerade reaktordesigner skulle nå kritikalitet senast 4 juli 2026 — inte ett individuellt krav på Antares. Mark-0 är en av dem som klarade det, en hel månad i förväg. Reaktorn planeras driftsättas vid Joint Base San Antonio i Texas 2028.

USA:s energiminister Chris Wright kommenterade: "Dagens framgång är ett historiskt ögonblick för amerikansk kärnkraft. Genom att ta den första amerikanska, privatutvecklade icke-lättvattenreaktorn till kritikalitet på över fyra decennier har Antares visat vad som är möjligt när amerikansk innovation släpps fri."

Hur fungerar kärnkraft?

Kärnkraft utvinner energi genom fission — att klyva atomkärnor, oftast i uran, så att de släpper loss stora mängder värme. Den värmen används för att driva en generator som producerar el, på samma grundprincip som ett kolkraftverk: skillnaden är bara vad som skapar värmen.

För att hålla igång processen krävs en kontrollerad kedjereaktion — varje klyvning måste i genomsnitt utlösa ungefär en ny klyvning. För få, och reaktionen dör ut. För många, och den skenar. Det är just den balansen "kritikalitet" beskriver.

Källa: New Atlas